Vissa frågor relaterade till upphovsrättsintrång och beräkning av skälig ersättning, PMT 13244-21

Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) avgjorde den 10 juni 2022 ett mål avseende upphovsrättsligt skyddade verk och olovlig spridning. Frågan i målet gällde vidare ersättning för sådant nyttjande som skett av verken. Domstolen prövade även om tillgängliggörandet av verken på internet inneburit en kränkning av upphovsmannens respekträtt.

Käranden instämde i Patent- och marknadsdomstolen (PMD) att domstolen skulle förplikta Stockholms stad att betala ersättning för nyttjandet av hans två dokumentärfilmer. Filmerna hade under perioden 2009 – 1 februari 2016 tillgängliggjorts på Stockholms stadsmuseums webbplats. Käranden menade även att filmerna spridits till tredje part och att hans anseende skadats genom att filmerna tillgängliggjorts på ett annat sätt och till en betydligt bredare krets än vad som varit den ursprungliga avsikten.

PMD började med att diskutera huruvida filmerna utgjorde verk så som det kommer till uttryck i 1 § lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) och om de i sådana fall var upphovsrättsligt skyddade. Domstolen konstaterade att filmerna utgjorde verk och således åtnjöt ett upphovsrättsligt skydd och att Stockholms stads nyttjande därmed inneburit intrång i upphovsmannens upphovsrätt till filmerna. Vid beräkning av den skäliga ersättningen för utnyttjandet (54 § upphovsrättslagen) ansåg PMD att den skulle sättas till 15 000 kr per film vilket var betydligt lägre än vad käranden i första hand yrkat. PMD ansåg inte att det skett ett intrång i den ideella rätten.

Käranden överklagade domen och yrkade att hans talan avseende skälig ersättning och skadestånd skulle bifallas i dess helhet, eller i andra hand det belopp som domstolen fann skäligt. Stockholms stad motsatte sig ändring av PMD:s dom. Det var i PMÖD inte längre tvistigt att filmerna utgjorde upphovsrättsligt skyddade verk. Frågan som domstolen istället skulle bedöma var påståenden om ytterligare ett fall av spridning och fråga om upphovsmannen var berättigad ytterligare ersättning för nyttjandet. Även frågan om skadestånd på grund av kränkning av respekträtten bedömdes.

PMÖD fastslog att bedömningen av vad som utgör skälig ersättning ska utgå från principer som fastslagits av Högsta domstolen i NJA 2019 s. 3. Däri framgår att beräkningen ska utgå från en så kallad ”hypotetisk licensavgift” som innebär att ersättningen fastställs som om det på förhand hade träffats ett avtal om ersättning för en upplåtelse av rätten att förfoga över verket på det sätt som faktiskt har skett. Eftersom det råder fri prissättning på licensmarkanden för dokumentärfilmer åberopade käranden dels vittnen till stöd för sitt yrkande, dels en prisguide. PMÖD fann att den åberopade bevisningen gav stöd för att avgiftsprinciperna var etablerade i branschen och att en tillämpning av dessa skulle innebära ett överstigande av yrkandena i målet. Domstolen biföll därför kärandens yrkande och beslutade om ersättning fullt ut. PMÖD gjorde samma bedömning som PMD i fråga om intrång i den ideella rätten.

Se avgörandet i dess helhet här:
https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/115244/

Bedömningen av skälig ersättning vid varumärkesintrång, PMT 13188-30

Målet vid Patent- och marknads-överdomstolen (PMÖD) gällde ett varumärkesintrång avseende ett figurvarumärke för sport- och idrottsaktiviteter i klass 41. Kärande, som tidigare varit ägare av svarandebolaget, är personlig innehavare av det figurvarumärke som dels kärande själv använt under tiden denna ägde svarandebolaget, dels använts av svarandebolaget efter att kärande sålt sina aktier i bolaget. Kärande begärde ersättning för vad kärande menade var ett varumärkesintrång för tiden efter att kärande sålt sina aktier i svarandebolaget.

Vid Patent- och marknadsdomstolen (PMD) hade fastslagits att svarandebolaget var ersättningsskyldig för varumärkesintrång gentemot kärande. Frågorna vid PMÖD efter överklagande av PMDs dom var för vilken tidsperiod som ersättningen skulle utgå samt till vilket belopp den skäliga ersättningen ska bestämmas.

Vad gäller tiden så hade redan vid PMD kostanterats att svarandebolaget hade en tyst licens att nyttja varumärket i vart fall tills kärande inte längre var ägare av bolaget. En sådan licens måste sägas upp för att en fortsatt användning ska innebära ett intrång i ensamrätten till varumärket. I likhet med PMD fann PMÖD att ersättning endast kan utgå för den tid som löpt efter det att kärande formellt informerat svarande om att användandet av varumärket inte längre är tillåten.

Vad gäller frågan om skälig ersättning så uttalade PMÖD att ersättningen får bestämmas utifrån en samlad värdering av den utredning som förelåg i målet. PMÖD framhöll att mot bakgrund av svarandebolagets egna uppgifter om att figurvarumärket var den mest värdefulla tillgången i rörelsen så framstår den skäliga ersättning som fastställts av PMD som alltför låg. Eftersom varumärket använts under tävlingsarrangemang lät PMÖD antalet deltagare och den startavgift som varje deltagare erlagt vara styrande för bedömningen – om än med viss försiktighet. PMÖD fastställde den skäliga ersättningen för varumärkesintrånget till 45 000 kr, något som kan jämföras med att PMD fastställde att skälig ersättning uppgick till 18 568 kr.

Se avgörandet i dess helhet här:
https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/115756/

Avslag på ansökan om tilläggsskydd med anledning av att villkoret avseende försäljningsgodkännande i tilläggsskyddsförordningen inte anses uppfyllt, PMÖÄ 12516-21

Klagande hade vid Patent- och markandsöverdomstolen (PMÖD) överklagat Patent- och registreringsverkets (PRV) avslag av klagandes ansökan om tilläggsskydd för ett visst läkemedel. PRV hade som grund för sitt avslag menat att ansökan inte uppfyllde villkoret i artikel 3.b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (tilläggsskyddsförordningen), d.v.s. villkoret avseende försäljningsgodkännande, något även Patent- och marknadsdomstolen (PMD) höll med om.

PMÖD fann i likhet med PMD att handlingarna som legat till grund för ansökan inte ger att det försäljningsgodkännande som finns avser den kombinationsprodukt som det är fråga om i målet. PMÖD ställde sig också frågan huruvida annat underlag än det som legat till grund för ansökan om försäljningsgodkännandet kan tas hänsyn till vid bedömningen. Utifrån rådande praxis, med hänvisning till avgöranden från EU-domstolen, konstaterade PMÖD att det inte finns stöd för att ta hänsyn till annan dokumentation än den som legat till grund för försäljningsgodkännandet för att avgöra vad som utgör produkten enligt försäljningsgodkännandet. Därav fann PMÖD att artikel 3.b i tilläggsskyddsförordningen inte var uppfyllt, varför överklagandet avslogs.

PMÖD har tillåtit överklagande av beslutet. Detta motiveras av att beslutet enligt PMÖD innehåller frågor där det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att ett överklagande prövas av Högsta domstolen.

Se avgörandet i dess helhet här:
https://www.domstol.se/patent--och-marknadsoverdomstolen/patent--och-marknadsoverdomstolens-avgoranden/2022/118867/